Get your boogie on.

Ja som fan för fan vi åker till ROCK AM RING idag, åh herregud. Jag längtar så jävla mycket, ändå så åker vi snart om inte alls så många timmar!

Jag har packat klart nästan, och har pass och biljetter och nödvändighetssaker i min lilla väska. Jag kommer att få ryggskott. Jätteväska, liten väska, brassestol och jag själv. Jag är ju liiiteeeen!!! Fan.

Jag börjar sakta men säkert förstå att jag faktiskt ska åka nu. Det kommer vara skitroligt, japp. Mrwah!!

Nej jag kan inte tänka på något annat.

ÅH HERREGUD VI ÅKER JU FÖR I HELVETE IMORGON!!!

Rock am motherfucking Ring!

Okej!
På fredag spelar Gogol Bordello (som jag sett men som är awsome live!) och samma dag spelar The White Stripes som hittills varit en ouppfyllbar dröm! Lördag spelar Wolfmother, som också ska vara bra live har jag hört, och det är ett jävligt underbart band. Kaiser Chiefs kanske ska spanas också, de var bra på Hultsfred! Stone Sour, sett, men måste ses igen. Corey Taylor har en jävligt fin röst. Sist men inte minst på lördagen - SMASHING PUMPKINS! Herregud, det kan inte vara sant! Men jo, och vi ska fucking se dem! Sen finns det en söndag, med lite halvtråkiga band. Ska se Velvet Revolver och Korn (<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3) och om jag har jävligt tråkigt så ska jag se på Wir Sind Helden också, bara för att.

Åh KORN!!! Jonathan Davis i läderkilt och kobramickstativ, fuck! Att se dem för andra gången med är ju helt idealisk, åh jag är kär!

Annars finns det inte så mycket att säga. Mitt liv kretsar mest kring festivalen nu, och vi åker iiimorgon! Kan inte tro det. Köpte en massa saker på Ica Maxi igår, bland annat två brassestolar för 99:- vilket kändes som en nödvändighet. Lite extra tyngd att få med sig, samt något att vila på på vägen!

Såg på den finaste filmen någonsin igår, som beskrev min livsfilosofi i olika klipp. Coffee and Cigarettes heter den. Stundvis var den ganska slapp, men det är ju allt annat här i livet också så den... jag vet inte. Jag identifierade mig med verkligen alla i hela jävla filmen, och det var ganska många med i den alltså.

Jag tycker att sånt är roligt.

För övrigt ska jag försöka med en sneaker och hoppa på de jag känner i sunkparken idag. Ska träffa Marika också har jag sagt tror jag. Fan jag åker verkligen imorgon. På allvar.

Ja nu är jag hemma igen. Fotobevis på att jag hade ganska roligt i helgen finns, men inte i mina ägor. Får se senare när jag får lite bilder skickade, ser jag fram emot minsann.

Blev erbjuden en taxiresa in till stan igår ifrån Getinges vidder, även om det hade kostat 400:-. Han ändrade sig inte, det trodde jag inte om honom. Det var gulligt, men lite överdrivet för min smak. Ville ha med mig på fotboll imorgon, men det går inte för sig. Imorgon ska jag hem till mormor, hem till pappa och hämta tält och sovsäck och väska, köpa saker att äta på Netto tror jag, eller på något annat billigt ställe.

Köpte fyra burkar veggoravioli idag, funderar på att testa en bara för att se om det är något jag skulle kunna äta i Tyskland. Hade inte varit fel att kunna ha en jävla massa såna med sig.

Lite trött nu efter att ha klättrat på timmerstockar och sprungit runt i skogen hela helgen. Därför lyssnar jag på Soil igen, det är skön musik som gör att jag inte kan tänka.

Jag kände mig lite halvpopulär igår när det ringde fyra personer på tio minuter och undrade var fan jag var någonstans. Det var roligt, men påfrestande för ibland har man ju så tråkigt att man skulle kunna åka därifrån. Still I did not.

Påminn mig om att lämna Isabells konstrecension imorgon någon?

Åker ut till Getinge idag (med lite hjälp av älsklingsisabellet) och jag kommer inte att återvända förrän på söndag.

Idag har jag sett på slutproduktioner av media- och teatersamarbete som pågått ett bra tag. Det var en hel del skratt både där de skulle finnas och inte skulle finnas. Som att se på The Holiday, men ett snäpp lägre. Fick en klapp på ryggen så fort Nalle eller Loke dök upp och såg dumma ut på den enorma duken. En av Helena och en av Isabell. Och Denice som klappade mig på knät varje gång hon passerade. Wille var med i en sekvens också, och jag jublade lite, för han är så sjukt rolig. Han borde haft huvudrollen tycker jag. "PÅ TAL OM SÖT SPERMA!!!", är hans mest ihågkomna uttryck. Den kommer med en historia, men den får förbli en hemlis.

Hejdå nu, kanske jag skriver en liten snutt innan söndag ifall datorn där ute finnes ledig. Adjö!

Saknaaa nuuuuuu...!

Hela helgen kommer att ockuperas av en jättesläkt i Getinge som jag ska fira pings hos för femte året i rad. Jag har förmodligen fler traditioner med den familjen än med mig egen, men det är väldigt skönt att få åka ut dit ibland. Man blir ganska avskärmad ifrån resten av världen och finns liksom utom räckhåll för alla hånga människor.

Men egentligen hade jag velat träffa en hel del av de där människorna. Den här helgen verkar jag vara ovanligt populär nämligen, vilket är trevligt. Men det kan inte hjälpas, med bortresandet och allt, som jag ser fram emot någorlunda åtminstone. Fast jag vill... jag vet inte. Jag vill ifrågasätta mina bekantskaper, och se om de kan avancera till vänskaper. Vissa kanske till sexuella vänskaper.

Den sexuella biten har legat av sig lite tror jag. (Stackars, stackars mig.) Blir oftare orolig för att det kommer utvecklas till någon ensidig kärlek, ifrån den andre, för det har blivit så mycket sådant det senaste halvåret att jag inte riktigt vill visa intresse för någon som jag brukar. Är inte van vid att ha skuldkänslor eller samvete, och ur ett sexuellt perspektiv är det ju helt jävla överflödigt.

Tittat på L Word för mycket tror jag. Blir helt paranoid av alla gråtande brudar som är helt förkrossade när den ena lämnar den andra för den tredje som har sex med den fjärde osv. Men det är tillräckligt mycket mjukporr i det för att jag ska vara vaken till halv tre varje natt.

På tal om kärlek så måste jag rusa (gå i maklig takt till hissen som tar mig ner) till tvättstugan och så ska jag tjyva till mig ett par fungerande maskiner. De har krånglat nu på senare tid, och det stör mig att de inte fixar det på stört, för fan det är ju hur många lägenheter somhelst som använder tvättmaskinerna varje dag! C'mon..! Dessutom får man egentligen inte tvätta efter åtta, men ser det ut som jag bryr mig.

Ska försöka låta bli att somna i torkskåpet igen. De är underskattade!

Jag är mätt på vardagen och mätt på rutiner. Jag är för manipulativ för andra människor och jag är för bitter och cynisk. Jag lyssnar på för mycket psykadelisk musik som tränger in i min kropp och förändrar känslor och ansikten på en sekund och jag är för svag för min styrka. Jag har lärt känna mig själv så väl under åren men fascineras av min oregelbundenhet och känsla av frihet i min stora bur varje dag.

Jag tror att jag är lycklig, på ett väldigt overkligt sätt som jag inte tror är riktigt möjligt för andra personer att förstå. Naturligtvis kan jag ha fel. Men jag mår bra varje dag, och det är något som en gång i tiden var ouppnåeligt och jag har lärt mig så mycket om mig själv av jag inte tror att det någonsin kommer att sluta. Ändå är det hela en welcome to the machine. Med förutsägbarheter och hermeneutik som stör mig.

Och det går bra för mig. Hur hände det här? Och varför känner jag att jag hade kunnat sitta och stirra på månen tills den försvinner utom synhåll för mig? Jag har inte lugnet kvar i själen, och jag har för mycket thunder in my ear, för mycket kärlek, sex, kaffe och bakfylleri. Det är inte rätt. Det finns inget mönster.

Jag är så jävla kär i mig själv.

Och jag känner mig så jävla viktig och betydelsefull och överdrivet välbehandlad och omtyckt av vardagens händelser, som om människan inte är människa längre. Det är min welcome to the machine.





Welcome my son, welcome to the machine.
Where have you been? It’s alright we know where you’ve been.
You’ve been in the pipeline, filling in time, provided with toys and
’scouting for boys’.
You bought a guitar to punish your ma,
And you didn’t like school, and you know you’re nobody’s fool,
So welcome to the machine.

Varit hemma hos Daniel nu för första gången på ett tag. Det blev så tråkigt att sitta hemma och bejaka dagen efter en halvtimme av hjärndödhet.

Vet inte vad jag ska skriva, men det gör jag aldrig, känner mig yrvaken och öm i kroppen som om jag varit inlindad i plastfolie i hela mitt liv, och ny gör luftpartiklarna ont på huden. Mystiskt ja.

Ointressant.

Försökte ha en normal konversation idag, nykter, med någon jag inte pratar med i det tillståndet. Kändes ganska sjukt, och jävligt fel. Vi är inte gjorda för det där, speciellt inte när en massa andra människor förstör det och avbryter och tar min uppmärksamhet ifrån mig och vill prata med mig och så vidare. Det var väldigt ogivande och ganska meningslöst och nästa gång så vill jag inte vara fullt så medveten om allt. Jag vill inte ha en nästa gång heller. Så konstigt.

Vill trampa på någon. Arg igen. På en väldigt bred grupp, dessutom, vilket är ganska irriterande. But that's life, fullt av människor som inte har här att göra. Dumma dumma människor.

Cyklat i motvind idag, det var riktigt nasty, och jag ska inte sätta min fot utanför lägenheten mer under dagen. Ifall ingen ber mig riktigt, riktigt snällt. Förmodligen rör jag mig inte ur fläcken ändå.

Gick upp i tid idag för första gången på eeevigheter, och det var ju så himla tidigt att min hjärna inte hann med ordentligt, så nu vill jag bara vara på mitt rum och äta något onyttigt i takt med att de dåliga serierna växlar mellan reklam och halvkvalitet.

Förresten har jag fått en väldans massa bra kritik idag, och jag är himla nöjd med hur saker artar sig, utan min fulla ansträngning. Det är härligt när saker går bättre än man väntat.

Glimrande.